Segregationsborgarrådet... Nej, jag menar Integrationsborgarrådet

Det var länge sen jag bloggade men efter Kristina Alvendals dåraktiga förslag om bostadspolitiken så måste jag bara skriva av mig.

Hon presenterar sina idéer på DN debatt.

Det är förvisso positivt att den borgliga majoriteten gör ett försök att förändra den rådande bostadssegregationen i Stockholm. Den ”möjlighet till rörlighet” som Kristina Alvendal skrev om på DN-debatt igår, omöjliggörs dock av deras egna utförsäljningar av innerstadens hyresrätter.

Att genom de interna bostadsköerna skapa ett system som främjar rörligheten på hyresmarknaden är väl värt att fundera på. Dock glömmer Alvendal att berätta att antalet hyresrätter i innerstaden och attraktiv närförort i det närmaste kommer att vara obefintligt om man set till antalet intresseanmälningar för ombildning till bostadsrätt. Därmed också möjligheten att flytta från förort till innerstad. Utförsäljningen och bonussystemet tar helt enkelt ut varandra då det inte finns några innerstadslägenheter att flytta till.

Integrationsborgarrådets förslag om att marknadshyror och läget ska avgöra hyran i allmännyttan leder till ökad segregation. Om hyrorna i innerstaden ökar utifrån hur attraktiva de är, kommer helt enkelt färre ha råd att bo i en innerstadslägenhet. Och att påstå att ytterstaden betalar för innerstadens lägenheter idag är inte sant. Hyrorna idag sätts utifrån den totala produktionskostnaden för lägenheten, inget annat.

Standarden på lägenheter får absolut inte sänkas. Standardiseringen av svenska lägenheter handlar om mycket mer än diskbänkar och storlek på badrum. Det finns en anledning till att det finns regler för vilken standard en lägenhet ska ha, t ex en sådan sak att ingen hyresgäst behöva frysa för att den har en sämre inkomst och tunnare väggar. Vi bevisade under förra majoriteten att det är fullt möjligt att sänka byggnationskostnaderna, utan att försämra standarden. Detta gjorde vi bland annat genom den typ av lägenheter som produceras i Piteå och monteras i Stockholm, som Alvendal nämnde i sin artikel.

För att öka möjligheten till rörlighet på hyresmarknaden krävs det att man bygger fler lägenheter och gör alla stadens bostadsområden attraktiva. Tyvärr frågar jag mig vilka som kommer att ha råd att bo i de lägenheter som den borgerliga majoriteten kommer att producera. Den borgliga regeringen bort av subventioner och investeringsstöd, detta innebär att byggkostnaderna ökar med ca 20%. Dessutom kräver stadshus majoriteten att mark ska köpas till högstbjudande Båda dessa faktorer leder naturligtvis till att hyrorna för nybyggda lägenheter skjuter i höjden. Ytterst är det hyresgästerna och de som inte har råd att köpa sig en bostadsrätt som får betala.