Så blev jag blatte...

skriver Mohamed Omar i dagens aftonblad. han berättar om hur han genom andras fördomar blivit "blatte" och gått från att själv som barn definerat sig som Svensk.

Han sätter fingret på ett av dom fundamentalt viktigaste frågorna när det gäller jämlikhet och integration.

Själv har jag idag varit i Hjulsta och kollat läget i stadsdelen och träffat fastighetsvärdar i Svenska Bostäder. Förvisso var det ett intressant och trevligt inslag. Men ska man summera och ta med sig något därifrån så är dagens lärdom insikten att vi gör helt rätt när vi envetet försöker att se ett områdes eller en persons möjligheter istället för problem. Varje gång man definerar ett område som det mest segregerade eller det mest utsatta så gör man området och de som bor där en stor otjänst.

Visst måste man ibland problematisera, men om vi istället utgår från möjligheterna så skulle just miljonprogramsområdena vara de med dom allra största möjligheterna. Bara så kan vi få ett samhälle som är inkluderande med individer som inte känner sig utanför eller blir betraktade som utanför. Och ärligt talat i dagens stockholm så vad är det för fel med att vara blatte? Utanförskapet i många i våra förorter är åt skogen, men i stockholm är över hälften inflyttade så det vore på sin plats att vi började behandlade människor för vem man är och inte vad man är.

Tack Mohamed för en underbar diktsamling