I gårdagens svenska dagblad fanns en artikel om att svensken betalar i genomsnitt 6,7 miljoner skatt och att du efter 20 år som pensionär står på plusminus noll.

Egentiligen handlar artikeln om en simuleringsmodell som finansdepartementet använder för att undersöka hur inkomsterna i samhället fördelas och skapas. Nåväl det är inte departementets verktyg som jag tycker är viktigt i sammanhanget utan varför och till vad vi betar skatt.

Alla barn, ungdomar och pensionärer kostar en fasligt massa pengar. I stockholm får ca fyra femtedelar av driftsbudgeten till just den gruppen (ca 20 miljarder kr) och det är dom som arbetar som finansierar detta. Egentligen en ganska lätt mattematik. Regeringens siumeleringsmodell hjälper till att visa hur detta slår över tid. Resultatet är att du i princip betalar dina egna kostnader för såväl barnomsorg och skolgång som pension och äldreomsorg. Snacka om att vi har ett rättvist skattesystem där alla behandlas lika och ges samma förutsättningar till utbildning. Det är det som är generell välfärd!

Vad som däremot upprör mig är kommentarerna till artikeln. Uppenbart finns det många motståndare till generell välfärd bland SVDs läsekrets, men att dom är så egotrippade är för mig en nyhet. En kille är upprörd över att ha tvingats betala över 2 miljoner i skatt. Stackarn han måste säker tjänat över 6 miljoner förra året. En annan tycker att man inte borde få föda barn om man inte kan betala vad det kostar, fastän artikeln uttryckligen säger att du faktiskt betalar dina egna kostnader. Själv tycker jag det är Bra med höga skatter, det ger oss en konkurrenstillgång som få andra länder kan skapa: Nämligen de mångas kunskap. Det är bra för mig och det är bra för dig. Det är bra för alla. Hurra för skatten!